Varför en ny blogg?

IMG_0304_1000pxJag kan höra min kära mamma säga; ”Ska du ha en blogg till? Varför då?”. Ja, det kan man faktiskt fråga sig. Det hela började med att jag nästan hade tagit mig ur en ganska djup depression vilket innebar att jag inte hade skrivit något inlägg i Nalles tankar från roten på över ett år. Sedan mitten av tonåren har jag alltid tyckt om att skriva men jag har också älskat en hel del annat kreativt arbete såsom layout och sättning av text- och tidskriftssidor. De senaste tjugo till tjugofem åren har mitt skrivande varit en välbefinnande termometer. Ju bättre jag mår desto mer produktiv och ju sämre… Ja, ni fattar. Fast vänta nu lite..? När jag är deppig brukar jag ju vara produktiv också fast då handlar det mest om att skriva dikter och sanningsnoveller, deppiga och självcentrerade dikter om kärlek och sorg, glädje, förälskelse och en del hatiska texter. Nåja, tillbaka till att jag hade mått knas. Jag satt framför tangenterna och våndades över att det var tomt, både på skärmen och i huvudet. Så hade det varit länge när det plötsligt började hända saker. En tangent, två tangenter och tre tangenter trycktes ner och till sist hade en mening fötts, ”Är Nalle tillbaka vid tangenterna?”, stod det på skärmen. Klicka – Spara!

Dagen efter satt jag återigen vid tangenterna och det var tomt. Jag läste meningen och ställde mig frågan om och om igen. Är Nalle tillbaka vid tangenterna? Jag hade ingen aning? Jag visste inte ens om jag ville vara tillbaka, om jag ville skriva blogg längre? Jag bestämde mig för att läsa igenom mina drygt 300 inlägg och att meddela min fd läsare att jag fortfarande lever och sedan bestämma mig. Meddelandet löd. ”I’m not dead yet! What did ya think?”. Klicka – Publicera!

Återfall! Big time! Depressionen drog ner mig igen utan någon annan anledning än medicinerna, jag hatar mediciner. Jag hade inte kollat min blogg sedan jag publicerade, ”I’m not dead yet…?”, vilket betydde att det hade gått cirka två månader och när jag loggade in fick jag en smärre chock. Det var nästan ett hundra personer som hade kollat den lilla meningen och jag hade dessutom fått e-post till bloggens e-postkonto. Jag blev jätteglad och kan villigt erkänna att lite blodad tand fick jag. 🙂 Nu läste jag resterande blogginlägg och bestämde mig för att ta ett beslut dagen efter. Men, det gick inte!? Däremot började jag tvinga mig själv att sitta framför datorn minst två timmar om dagen med bloggen och till slut hade jag ett inlägg med rubriken, ”Är Nalle tillbaka vid tangenterna?”. Klicka – Publicera!

Samma sak hände igen. Sextio stycken första dagen, över ett hundra stycken andra dagen, femtio stycken dag tre, etc. Varför kände jag mig inte mer peppad? Jo, jag har kommit fram till följande svar. Det kostar på att skriva om de ämnena jag har publicerat de senaste åren. Det tar på krafterna. Alltså behövs det en ny blogg med en liten annan inriktning. Det måste vara enklare att skriva och berätta om det man iakttar istället för hur saker och ting är, var och känns när man blir orättvist behandlad, många gånger kränkt, känner ett starkt utanförskap eller liknande. Därför köpte jag domänen iakttagelser.com och startade upp bloggen Nalles iakttagelser – ur ett medborgarperspektiv.

Vägarna till Rom är som bekant många och det är också vägarna till läsarna OCH beslutsfattarna, det vill säga politikerna. Viktigt är att komma ihåg att politiker bara är förtroendevalda och kan därför väljas bort om de inte lyssnar eller håller vad de lovar. Får man inte politikernas intresse finns ju alltid massmedia och Ni som läser det här. Folket. Sveriges medborgare. Det är återigen dags att fatta pennan, hacka på tangenterna, och att försöka nå ut och påverka via Blogg, Twitter och Facebook med mera!

Jag hoppas ni ska trivas här hos mig på min lilla blogg. Ni får hemskt gärna kommentera både ris och ros.

Ta hand om er!
Nalle

Share Button