Tag Archives: trakasserier

Polisens värdegrund och trakasserier

I mitt förra blogginlägg skrev jag och berättade om hur mycket min vän och hans söner betyder för mig. Därför ska jag inte sockra det här inlägget med sådant utan jag kommer bjuda på de iakttagelser jag har haft gällande min väns yngsta son, (som vi kan kalla för Mister Loco), sedan han kom tillbaka till Sverige som en ung man. 


Foto taget ut genom framfönstret på en taxibuss. Bilar syns på E4 söderut.

På väg till Mister Loco i en rullstolstaxi.

Fredagen den 15 maj hälsade jag på Mister Loco som sitter inne på en anstalt någonstans i Sverige. Av respekt till Mister Loco och hans pappa vill jag inte tala om deras namn, varför han sitter inne eller vart han sitter. Däremot kan jag berätta att han har mindre än ett halvår kvar innan han kommer hem. Då har han suttit av en dom på cirka två år och åtta månader. Mister Loco är fett efterlängtad av sina vänner, sin pappa och av mig.

Den första tiden efter att Mister Loco hade kommit tillbaka till Sverige, från en ganska jobbig och strulig uppväxt i Spanien, var en ljus tid med middagar och besök här hemma hos mig. Det var underbart kul att få träffa honom utan att behöva känna sig stressad över att han snart skulle försvinna igen. Försvinna ner till Spanien. Men nu var han här och han började på SFI men han lärde sig tala det svenska språken mest genom att umgås med kompisar och andra svensktalande personer, inte minst hans arbetskamrater. Jag minns hur förvånad jag var över hur fort han lärde sig prata svenska. För varje gång vi träffades kunde vi tala mer och mer med varandra eftersom jag inte kan spanska – det var verkligen en befrielse att äntligen kunna prata med varandra.

I början jobbade Mister Loco och han trivdes rätt bra och hade en helt okej lön. Men av olika anledningar började polisen trakassera honom. Okej, jag tror inte att han är helt oskyldig men så som polisen var mot honom var inte okej. Inte enligt polisens värdegrund. Polisen ska vara professionella, respektfulla, hjälpsamma, flexibla och stödjande och de ska värna om alls lika värde. Om de hade följt deras egen värdegrund kanske det inte hade slutat med att Mister Loco fick sparken, så efter ett tag när motgångarna började hopa sig, så valde han en helt annan väg än vad hans pappa och jag önskade honom.

Enligt Polisens värdegrund är deras uppdrag att öka tryggheten och minska brottsligheten. Det ska dom göra genom att vara professionella och skapa förtroende genom att vara: Engagerade – med ansvar och respekt. Vi tar ansvar för vår uppgift och värnar om allas lika värde. Effektiva – för resultat och utveckling. Vi är fokuserade på resultat, samarbete och ständig utveckling. Tillgängliga – för allmänheten och för varandra. Vi är hjälpsamma, flexibla och stödjande.

Arrestering och husrannsakan
Första gången jag hörde att han hade blivit arresterad minns jag hur det sved till i maggropen. En del gamla minnen gjorde sig påminda om en tid som jag har jobbat hårt på att glömma och nu var det dags för en nära vän att uppleva sådant han också kommer få jobba hårt med för att slippa minnas i framtiden. Det var hans pappa som berättade med uppgivenhet i rösten att hans son hade blivit arresterad. Sedan dess har det gått cirka fyra till fem år och polisens trakasserier av Mister Loco har haglat tätt, dessutom med många husrannsakan där man till och med har ansett att insatsstyrka har varit nödvändig? Något hans pappa har fått känna på eftersom Mister Loco fortfarande bor hemma hos sin far. Det är hans pappa som har fått ta emot husrannsakan och den ångest det medför.

Trakasserier fortsätter?
Mister Loco är ute och åker och han har en kompis med sig. Det här är ett återkommande scenario. Det finns ingen anledning till att polisen ska stoppa honom men likt förbannat stannar de honom eftersom de känner igen honom. Dom tar honom med sig till polishuset. Dom sätter honom i arresten i väntan på någon överordnad som sedan tvingas släppa Mister Loco. Det har också hänt att han har fått vänta i flera dagar innan de har släppt honom i brist på bevis. Så här har trakasserierna hållit på i flera år. Jo, jag är medveten om att Mister Loco inte är kyrkans korggosse och att han har kaxat men ingen förtjänar att bli utsatt för en poliskårs vrede bara för att de är sura och frustrerade över att de inte har något på honom, eller?

Efter ett femtiotal arresteringar och ett tiotal husrannsakan hemma hos hans pappa sitter nu Mister Loco i fängelse där han avtjänar en dom byggd på indiciums, dvs. misstankar. Och inget annat. Under den här perioden har jag blivit varse om att polisen i stort sett kan göra precis som de behagar vad gäller husrannsakan och övriga trakasserier. De behöver bara en arbetskollegas OK. Jag kanske är jävig? Men även om jag tar på mig mina journalistiska glasögon så dröjer det inte länge innan samma åsikt dyker upp igen. Och det känns inget bra sett ur ett demokratiskt perspektiv.

Under mina besök på anstalterna
Det slår mig att jag har haft totalt fel uppfattning om hur kriminalvården i verkligheten fungerar. Jag trodde att internerna fick någon slags vård men som jag har förstått det så finns det inte mycket mer än eventuellt tråkiga arbetsuppgifter, och kanske möjligheten att träffa en slags kurator eller psykolog lite då och då. Jag trodde staten lade ner stora resurser på att indoktrinera internerna till att bli så kallade bättre medborgare. Men ack så fel jag hade.

Jag har besökt Mister Loco på tre stycken olika anstalter och på två av dem möttes jag av fientligt inställda personal som gjorde allt de kunde för att verka hårda och stela. Dom lyckades, nästan. Om vi bortser från det löjets skimmer som flög omkring dem. Men det har jag ju redan berättat om i förra inlägget. Mister Loco brukar kalla plitarna för horungar och det framgår illa kvickt, redan efter mitt första besök, att hela anstalten andas vi och dom. Fast det som förvånade mig mest var plitarnas bemötande av de intagnas besökare. Vi behandlades inte alls bra utan med stor misstroende och respektlöshet och även här fanns känslan vi och dom. Sorgligt nog.

Om cirka ett halvår släpps Mister Loco och både hans pappa och jag är oroliga för hur framtiden ska bemöta honom och hur han ska bemöta framtiden. Jag önskar av hela mitt hjärta att min vän, Mister Loco, lugnar ner sig och att poliserna låter honom och hans vänner vara så länge han och dom sköter sig. För hur jag än vänder och vrider på allt detta ser jag bara min väns son som charmade, busade och lekte med min son när de båda var små. Min son blev dataingenjör och min väns son hamnade i fängelse. Världen suger big time ibland..! Och den bjuder på så stor ovisshet att man måste ta vara på varje litet halmstrå som finns eller som erbjuds åt en.

Ta hand om er!
– och var rädda om varandra.
Nalle

 

Share Button