Iakttagit följande…

(ironi) Okej, läkare är väl också människor och kan göra fel, eller? Jag har haft mina misstankar att jag också, efter ett tjugotal operationer, blivit utsatt för hån och sexuella experiment under narkos. Varje gång jag vaknat på uppvaket har jag varit lika stel som dagen efter jag har haft sex, de har också kört in någon konstig slang i min egen slang och glömt den där – vad är det om inte sexuellt utnyttjande och hån av kåt reumatiker. Jag vill också ha 4 miljoner.

Kram!
– Ta hand om er.
Nalle

Share Button

Föräldraskapets baksida?

Många av oss har haft turen att få veta hur det är att vara förälder. Ansvaret som följer med föräldrarollen är stort och synnerligen kännbar på alla möjliga sätt och vis. Så pass att en del inte mäktar med rollen som mamma eller pappa. Men för dem som klarar av allt det som förväntas kommer ganska omgående överösas med ovillkorlig kärlek och stor glädje, men också en aldrig sinande oro. Vad händer med den förälder vars barn växer upp och hamnar i fängelse? Eller väljer att vända en ryggen på grund av skilsmässa och många gånger medföljande skitsnack och annan indoktrinering? 

Ni som har läst tidigare inlägg vet att jag har starka vänskapsband till Mr Loko Sr och hans söner, speciellt den yngsta sonen Mr Loko som sitter i fängelse. En gång i tiden när min väns äldste son var barn träffades vi ganska ofta om man jämför med senare i livet. Men sedan han växte upp har han inte velat ha så mycket med sin pappa att göra av oförklarliga skäl. Något som innebar att även jag tappade kontakten med honom.

Jag minns det som igår hur min vän fick vända ut och in på sig för att ta hand om sin sjuka fru och nyfödda son. Det var vid denna tid vi träffades första gången. Det var just hans envishet och att han tyckte det var en självklarhet att han skulle fixa allt, fast situationen var nästintill ohållbar, som gjorde att jag blev vän med honom. Bra och ansvarsfulla vänner växer inte på träd och här fanns en vän som gick att lita på och som dessutom bodde i porten bredvid.

En kväll kom min vän hem till mig med ett moln av ångest och tårar i ögonen och berättade att hans fru hade lämnat honom. Han var totalt uppgiven och lika överraskad som chockad. Sedan gick allt väldigt fort med flytt, rättegång och förlorad vårdnad.

Jag har alltid haft svårt att förstå mig på människor som är egoistiska och elaka. Framför allt där orsak saknas och elakheter sker systematiskt i ett utstuderat syfte med hopp om att göra någon illa. Därför kan jag så här i efterhand, ibland, känna mig skyldig till att ha gett min vän dåliga råd, när vi diskuterade hur han skulle bemöta alla konstiga handlingar, och även anklagelser, från sina barns mammor.

Jag har sett på nära håll hur Mr Loko Sr har påverkats av två förhållanden där den ena mamman tog deras gemensamma barn till Spanien, och den andra mamman gjorde i princip allt för att jävlas och snacka skit om honom. Allt detta resulterade i att Mr Loko Sr bara fick träffa sina barn sporadiskt, eftersom dessa två mammor gjorde det nästan omöjligt att vara en närvarande pappa. Med tanke på att hans äldsta son är 30 år nu har jag under nästan lika lång tid kunnat följa min väns med och motgångar som förälder. Med handen på hjärtat kan jag dessvärre säga att medgångarna har i stort sett uteblivit medan motgångarna har duggat tätt.

För ganska många år sedan, när ungarna var små, hade min vän lika svårt att få träffa sin äldsta son som bodde i Stockholmsområdet, som sin yngsta son som bodde i Spanien. Jag minns våra många samtal om varför det hade blivit så här, och vad han hade gjort för fel för att få uppleva detta helvete. Även om min vän hade sina fel och brister som många andra föräldrar, hade han inte gjort något fel. Han förtjänade inte detta speciella och mycket känslosamma slags helvete. Inte på långa vägar. Samtidigt som hans äldsta son växte upp hos en mamma som genomled sina helveten med flera olyckliga förhållanden, växte hans yngsta son upp i Spanien med en hel del problem i skolan, så jag kan bara föreställa mig hur maktlös och otillräcklig min vän måste ha känt sig.

Trots sina barns struliga tillvaro gick åren och barnen blev vuxna. Min vän går fortfarande i ett moln av känslor där han undrar vad han gjorde för fel. Hans äldsta son vill inte veta av honom och hans yngsta son sitter i fängelse. Jag kan bara utgå ifrån och berätta det jag ser och vad jag har iakttagit och med det kommer jag alltid fram till samma svar. Det är inte hans fel att det har blivit så här. Tvärtom faktiskt. Separationerna var så infekterade från mammornas sida, under lång tid, att Mr Loko Sr valde att dra sig tillbaka just för att inte barnen skulle hamna i kläm. Min vän har lidit stora kval. Han har saknat och längtat efter sina barn under så många år och nu när min vän har blivit farfar vänder den äldsta sonen honom ryggen igen. Snacka om barnslig egoism och fåneri.

Efter att den yngsta sonen hade varit i Sverige några år började trakasseriet med polisen, (som jag berättade om i ett tidigare inlägg), och trots att det inte fanns några bevis såsom dna eller fingeravtryck hamnade Mister Loko i fängelse enbart på indicier. Så för tillfället tar Mr Loko Sr ut en semesterdag varje vecka för att kunna hälsa på sin yngsta son. Jag vet att han fortfarande väntar på ett telefonsamtal från sin äldsta son, i hopp om att han ska bjuda hem honom till sin nya lägenhet så han ska få umgås lite med sitt första barnbarn. Hur allt detta kommer sluta vet bara vår fader, men min högsta önskan är att Mr Loko Sr söner ska ta sitt förnuft till fånga. Min vän behöver återigen få uppleva livet utan ångest och stark oro. I love you brother!

Många kramar!
– ta hand om er.
Nalle

 

Share Button

Jag har iakttagit att drömmar kan…

Drömmar kan verkligen vara otäckt, underliga och innehållsrika så till den milda grad att verkligheten kan ta ett tag innan den omfamnar hela ens väsen. Jag ligger bland blommor och blad och kämpar med små tunga andetag. En ”yr i bollen” känsla väcker min nyfikenhet till liv och med ens ser jag saker jag känner igen och minns. Gravstenen och det praktfulla trädet hälsade mitt minne att jag nu var några meter ifrån min mormor och morfars på Råcksta kyrkogård. Vinden smekte lätt min panna och min långa lugg gjorde sina försök att mörka var resten av mig fanns.

Att känna sig splittrad var inte en favoritsysselsättning även om man skulle kunna tro det. Solen värmde mitt ansikte när en kraftig sladdrig, släpande klåda började på vänstra kinden ner mott skäggets kant. Jag höll på att bli tokig av denna hemska klåda som bara ökade ju mer jag försökte ligga still. Det dröjde inte länge. Jag blev, jag var och är tokig.

Jag, en tokig fåfänga, ligger här splittrad, tung andandes som en dåre försöker jag samla mig till verkligheten. Här på Råcksta kyrkogård. I min säng, i Älvsjö. Jag vaknade med en slemmig intorkad fläck. På kinden. Det är väl dags nu, att vakna?

Usch. Jag vill ha frukost nu. NU Tack!

Share Button
1 2 3