Nalles iakttagelser

Jag och min personliga assistent chillar innan konserten.

Grönan bjöd på sin vackraste sida, inget regn, lagom sol och värme och trevliga människor som älskar reggae. Allt kunde ha varit perfekt men även denna gång stötte jag på helt onödiga fysiska hinder samt ”big time – trubbel” när jag skulle köpa biljett till kvällens konsert.

Jag hade sett fram emot Damien Marley konserten i flera månader så för att inte bli utan biljett tog jag mig in till Gröna Lund i mycket god tid. Vilket var tur för bara någon timme efter stängde de grindarna in till Grönan. Som vanligt tog jag mig till informationsdisken för att ta reda på vilka regler som gäller. Min assistent skulle ställa sig i kö och köpa en rullstolsbiljett till konserten, sagt och gjort. Jag fick min biljett, visade den för informationsdiskens personal som sa varsågod och gå in.

När vi hade kommit in på Grönan var det ”bara” tre timmar kvar till konserten skulle börja. Vi köpte lite käk och efter maten ville jag ta mig till stora scenen för att få ett hum om hur allt såg ut, plus för att kanske köpa en glass, eller så! 🙂 Men det fungerade inte, på grund av trappor! För att komma runt till stora scenen var man tvungen att gå ut från Grönan och gå ner cirka femtio meter till den nedre ingången – MEN eftersom de hade stängt för insläpp fanns det risk för att jag inte skulle få komma in trots biljett så en personal var tvungen att ledsaga oss. Väl inne på rätt ställe, och efter att jag hade svurit för mig själv över att det alltid ska vara något knas när det gäller Grönan, var allt bra igen. Nu behövde vi bara vänta i ett par timmar till innan Damien Marley skulle börja sin gungande musik och jag skulle få mitt lystmäte av reggae musik. Trodde jag!

Jag hade glömt bort irritationen över trapporna och entrén när det var dags för mig att uppsöka toaletten. Pust å stön! Jag blir andfådd bara jag tänker på hur det var att ta sig fram genom 17 000 besökare för att uppsöka en handikappmugg – som dessutom var får liten! Det fungerade med nöd och näppe. Nu började jag på riktigt bli upprörd över att ett så stort ställe som Gröna Lund inte har ordentliga handikapptoaletter och att man inte ska kunna ta sig fram med lätthet på området. Det är faktiskt skandal.

Med lättad blåsa och med återfunnet bra humör började klockan så sakteliga närma sig insläpp. Vi som använder rullstol skulle få sitta på attraktionen Eclipse mitt emot stora scenen. Både jag och min assistent var lyriska när vi räknade ut att man skulle se kalasbra därifrån. Vi ska precis till och bli insläppta när vakten frågar var vi har vårt ”vipkort”? Jag såg ut som ett frågetecken medan hon berättade att ”någon” i informationen har vipkort för 15 rullstolar och ska man kunna ta sig dit upp till Eclipse så måste man ha ett vipkort. Nu började mitt huvud koka smått av ilska och jag kände hur mitt ena öga började pulsera lite otäckt av galenskap – POP THE VISEL! Jag kunde nästan höra hur det pep i mina öron innan hon plötsligt säger, ”Om det finns några kvar så kan ni gå till informationsdisken och hämta ett vipkort, de är gratis!!!!

GRATIS! VA! ASSÅ HALLÅ! Hur fan tänker dom? Snacka om kränkning! Det borde ha räckt med att min assistent uttryckligen bad om att få en biljett till en person som sitter i rullstol och vill se konserten. Okej, biljetten gick iofs till konserten men INTE till området som de hade fixat till personer i rullstol. Utan för att få komma dit skulle man väl ha gjort någon hemlig gest, blinkat med ena ögat eller gett henne en slant under bordet. Vipkortet är tydligen bara till för de som vet om detta hemliga knep för att kunna införskaffa sig rätt biljett. De var flera än jag som inte hade något vipkort och som istället för att se konserten fick nöja sig med att kolla på en jävla massa ryggar och rumpor.

Men precis innan jag skulle flyga i luften och skälla ut vakten så var det en hygglig medmänniska som hade ångrat sig och gav mig sin hemliga biljett så jag kunde komma upp till det allra heligaste bland rullstolsplatser. Stort tack till dig min vän! Nu kanske ni undrar hur konserten var och resten av kvällen? Konserten var helt MAGISK! Resten av kvällen var en berg och dalbana mellan en massa känslor som tog mig tillbaka till 1980-talet. Men vilken konsert! 🙂

Ta hand om er.

Kram!
Nalle